Somliga möter väldigt desperata människor i sitt yrke. Som till exempel socialsekreterare. De möter människor i akuta behov av pengar eller behandling mot ett missbruk. Eller läkare och ambulansförare som jobbar med människor som bokstavligt talat kämpar för sina liv. Det är desperation i sin allra renaste form. Eller är det? 

Underskatta inte desperationen hos den som blivit utelåst. Som kommer hem klockan tre på natten från krogen, rund om fötterna och med kebabrullen i ena handen. I andra handen skulle nycklarna ha funnits, men det gör de inte. Det går inte ens att förlika sig med tanken på att tänka tillbaka på var någonstans under kvällen och natten de skulle ha kunnat försvinna.  

Den enda handlingskraften som finns kvar går till att ringa en låssmed. Det är en desperat handling. För den utelåsta personen vill till varje pris bara in och lägga sig i sin varma säng, somna med kebabrullen i famnen och vakna bakfull och full med ångest. Men i alla fall i sin egen säng. I sitt eget hem. Med en dörr som går att låsa efter sig. 

Gör ett smart val

Jobbar man som låssmed har man troligtvis mött en hel del desperata människor. Sett dem i sina värsta ögonblick. För det är antagligen inte i deras stoltaste stunder som de ringer till låssmeden och berättar att de blivit utelåsta. Att de slarvat bort sina nycklar och nu är beredda på att ta konsekvenserna. Då talar vi om konsekvenserna att man behöver betala för ett låsbyte, inte konsekvenserna att du får sova utanför ytterdörren till ditt eget hem. 

De är med andra ord desperata. Och vem kan egentligen klandra dem? Det finns ingenting man hellre vill i en sådan situation än att komma in i huset. De skulle säkert kunna slå in ett fönster. Men istället ringer de en låssmed. Smart val.